noll.
Varför kan jag inte bara släppa allting och säga som det är. Släppa den jävla stoltheten som limmat sig fast som ett moln över mig, bara släppa allt och låta allt tungt komma ut och fram, Ta i tur med alla tankar som jag just nu bara trycker i väg. Varför kan jag inte bara erkänna att jag också i bland behöver bli tröstad? Vill bara inte det ska bli som det har blivit tusen och åter tusen gånger. När jag väl vågar släppa fram det jag känner så vänder dem som jag verkligen trodde att jag kunde lita på mig ryggen.
Jag vill inte behöva bära all skit bara för att jag är rädd att dem vänder mig ryggen. Jag har alltid trott på att ärlighet varar längs, men frågan är ju om det faktist gör det? om det är värt priset liksom?
Varför kan jag inte bara lita på att det faktist finns folk som tycker om mig för den jag är?
Det du ser på utsidan är inte alltid vad som finns på insidan....
Jag vill inte behöva bära all skit bara för att jag är rädd att dem vänder mig ryggen. Jag har alltid trott på att ärlighet varar längs, men frågan är ju om det faktist gör det? om det är värt priset liksom?
Varför kan jag inte bara lita på att det faktist finns folk som tycker om mig för den jag är?
Det du ser på utsidan är inte alltid vad som finns på insidan....
Kommentarer
Postat av: Elin
ja visst är dom :)
Postat av: Moa
Elin, fast vi varit osams så kommer jag alltid att vara den jag är och om du vill prata med mig så finns jag här för dig. Tvivla aldrig på det! <3
Trackback
